Matchen är i full gång, mina lagkamrater är lika trötta som jag själv och tanken på vinst känns hopplös. Publiken är inte heller till någon större hjälp, alla är lika dystra som det regniga vädret. Såhär är det inte alls under en match som spelas av killarna, då är publiken på värsta hejarklackshumöret och matchen känns på något sätt livligare. Mina tankar tar mig tillbaka till när jag var mindre och spelade fotboll på skolgården och hur det inte brukade finnas någon skillnad mellan tjejerna och killarna. Man spelade oavsett om man inte var ett proffs, vi gjorde det för att det var kul. I dagens idrottssamhälle är det på något sätt så himla viktigt att vara bäst. Kan man inte bara ta sig tillbaka till årskurs 4 och spela med samma förutsättningar som på gräsplanen utanför klassrummet? Hade det varit på det viset hade man inte behövt gå och tänka på skillnaden mellan tjejer och killar inom sporten. En tanke slår mig plötsligt, kommer jag någonsin att få uppleva det där, eller kommer skillnaderna mellan killar och tjejer alltid finnas i vägen.
Tanken har då och då slagit mig när jag gått förbi killarnas träningar, men jag har aldrig riktigt fört ämnet djupare än så. Skillnaden där är enormt stor. De känns som om deras träning tas på största allvar medan vi tjejer bara är där för att. Kanske beror detta på tankarna kring manliga och kvinnliga spelare idag och hur de manliga spelarna tycks spela bättre än de kvinnliga. Det är inte ett brott att tycka killar spelar bättre, jag själv kan erkänna att matchen mellan herrar är spännande, men damernas matcher är lika spännande och händelse fulla. Så varför ska herrarna få mer uppmärksamhet? Är det inte självklart att det inte ska finnas någon skillnad överhuvudtaget. Allt detta bygger på grunden och normerna i dagens samhälle, hade tjejerna uppmärksammats mer och fått samma möjligheter som killarna från början, samtidigt som vi människor inte hade varit rädda för att bryta ifrån de gamla påståendena, skulle det inte finnas en lika stor skillnad.
Det handlar inte bara om skillnaderna mellan killarna och tjejerna. Utan det största problemet är att vi inte påverkar. Många, precis som jag själv, skriver om problemet och uttrycker sina tankar men inget verkar hända. Vi är för lata för att skapa en utveckling. Snart är det försent för att förändra och vi som den nästa generation måste ta och fråga oss själva om vi verkligen vill att vårt samhälle ska se ut såhär i framtiden. Eller om vi vill fortsätta leva i skuggorna av normerna.
Matchen är snart slut. Jag ser mig omkring på den stora gräsplanen och ser hur mina lagkamrater kämpar en sista gång för att få tag på bollen. Det står 1-1 och händer det snart inget kommer vårt lag ännu en gång få känna den bittra smaken av förlust. Det har slutat regna och solen har tittat fram, uppe på läktarna sitter bara några få personer, alla fortfarande lika ointresserade som i början av matchen. Fotboll har alltid varit något som jag brunnit för, något som gett mig möjlighet att fly från verkligheten. Drömmen har alltid varit att få spela på en stor arena med med tusentals fans hejades i publiken. Klockan tickar och matchtiden håller på att rinna ut. Jag är tillbaka till verkligheten, med bollen vid fötterna och jag känner hur detta är min chans. Jag skjuter och bollen flyger förbi den chockerade målvaktens händer och rakt in i krysset. Publiken jublar och jag känner glädje. Detta är anledningen till att jag spelar, inget annat är bättre än just detta och ingen kan någonsin ta det ifrån mig.
Av Helin Ahmed 8A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar