Personporträtt av min hjälte

Min syster är i tusen bitar

Skriv gärna nere i kommentarsfältet om du har någon fråga om min hjälte! 

Utvärdering av min T-shirt

Min arbetsprocess av min T-shirt

Först gjorde jag två små T-shirtar i skala 1:5 i mitt skissblock. På dom så gjorde jag två olika motiv. Ett av dom var en kurdisk flagga, där kom min inspirationskälla från mitt hemland Kurdistan. Det andra motivet var ett citat, där kom min inspirationskälla från internet då jag sökte på "engelska citat". Efter det satte jag igång med min formgivning av min stora T-shirt i skala 1:1. Då mätte jag först ut ena halvan med hjälp av den som redan sitter uppe i bildsalen, och sedan den andra halvan. För att göra det lättare med att göra andra halvan så använde jag ett ljusbord (overhead) och kalkerade den andra halvan. När jag gjort det tejpade jag ihop båda delarna så att det formade en T-shirt. Efter det valde jag ett av mina motiv från mina små T-shirtar som var i skala 1:5. Då valde jag det engelska citatet eftersom att jag redan gjort så många olika saker på slöjden med just motivet "kurdisk flagga". På den stora T-shirten skrev jag först citatet väldigt stort i feta bokstäver. Efter det fyllde jag i dom med olika färgpennor. Jag varierade mellan dom olika färgerna eftersom att citatet var skrivet så på internet, jag tyckte att det var fina färger så jag ändrade dom inte. Färgerna var ljusblå, svart och ljusrosa. Hela mitt arbete var tvådimensionellt. På textilslöjden tänkte jag använda broderier när jag väl ska sy på mitt motiv, jag hade också tänkt att min T-shirt skulle vara vit i grunden. 

Jag skulle ha kunnat använda ett annat sorts arbetssätt när jag skulle ha gjort mitt motiv, så att det hade kunnat blivit en liten större utmaning. Det jag tyckte jag gjorde bra var att jag jobbade noggrant och inte för snabbt med mina uppgifter

Brevet från hjältens värld!

Min novell

Oväntad magi

Jag vaknar av att jag hör ett ljud. Jag reser mig upp ur min säng i mitt lilla rum och inser att jag hade somnat, inte så konstigt tänker jag, det var en tuff natt igår. Jag går fram till fönstret och 

tittar ut. Skolträdgården är lika trist som vanligt med den äckliga dammen och träden med dom vissna bladen. Solen lyser iallafall upp trädgården så den åtminstone ser lite trevlig ut. Sittandes på en stor sten där nere ser jag trädgårdsmästaren. Han sitter och rensar ogräs med sina slitna och gamla handskar, konstigt att han fortfarande är kvar på skolan han ruttnar väl snart bort, tänker jag för mig själv. Jag stiger bort från fönstret och börjar klä på mig, utan att ens tänka på det konstiga ljudet jag vaknade av. Jag tar på mig min favorittröja som jag måste haft på mig i snart evigheter men jag bryr mig inte. När jag gjort mig iordning går jag ut ur mitt rum, låser dörren och har ingen aning om vad som väntar.  

Det känns som om tiden stannat, allt går så himla långsamt. Det känns som om jag har suttit i detta klassrum i evigheter. Varför kan inte lektionen bara ta slut? När jag precis nästan håller på att falla ihop så sömnig jag är rycks dörren upp. Jag blir så skrämd så att jag nästan faller av stolen.

Jag hör fotsteg, in i klassrummet stiger plötsligt trädgårdsmästaren. Jag blir förvånad. Han ser ännu slitnare ut än vad han var i morse. Hans gråa hår håller på att falla av så tunt det är, hans händer är skrynkligare än russin och hans ansikte ser så slitet ut så man kan tro att han är nyvaken. Inte så konstigt tänker jag för mig själv han har ju jobbat på detta internat i evigheter.

Hans röst skär sig i mina öron så fort han börjar prata.  Det är läskigt, nästan lite obehagligt.

Han fortsätter att prata men jag hör nästan ingenting men han säger något om att han ska sluta, att han inte kommer att jobba kvar på denna skolan. Det var på tiden tänker jag han skulle snart annars blivit levande begravd under all ogräs han rensat. Han fortsätter och fortsätter att prata om en massa olika saker om växterna, dammen och mycket annat. Men en sak fastnar jag vid, att han skulle välja ut en speciell från denna klass som ska ta över hans arbete. Jag blir överraskad, ta över,  vadå ta över!

Jag kunde bara inte sluta tänka på det. På väg upp till mitt rum höll mitt huvud på att explodera. Vad menar han med att någon "ska ta över hans arbete", jag fattar ingenting. När jag låste upp min dörr in till mitt rum såg jag en lapp. Jag blev förvånad. På lappen stod det:" Möt mig vid dammen ikväll kl 8.  Från någon närmare än du tror". Jag fattade ingenting vadå möt mig vid dammen kl 8, och vadå från nån som är närmare en vad du tror. Jag fattar ingenting, jag blir så förvirrad så att  jag är tvungen att sätta mig ner och tänka. Det kanske var ett skämt, men hur i hela världen har en person kommit in i mitt rum, det är ju bara jag som har nycklar eller? Den enda som har nycklar till alla rummen är ju, vänta lite nu, trädgårdsmästaren har ju alla nycklar sen före sommaren. Han hade i uppgift att vattna alla växter på rummen. Vänta lite nu det kan väl inte vara vaktmästaren, eller? 

När jag samlat ihop mig efter ett tag börjar jag förstå lite vad som händer, men jag har ingen aning om vad jag ska göra. Ska jag gå till skolträdgården kl 8 eller ska jag inte. Det finns också ett annat problem, jag är blyg. Jag klarar kanske inte av det. Så fort jag ser någon som jag inte känner eller aldrig pratat med blir jag yr. Jag kan liksom inte kontrollera mig själv. Det har jag ärvt från pappa. Efter ett tag har jag bestämt mig för hur jag ska göra. Jag ska möta upp den "mystiska" personen och ta reda på vad som egentligen pågår. När klockan slagit åtta reser jag mig upp ut min säng och börjar göra mig iordning. Jag är nervös, jag känner en klump i magen som bara försöker tränga sig fram. Det är obehagligt. Jag har ingen aning om vem det är. Tänk så är det nån farlig eller tänk så är någon som jag aldrig träffat och att jag bara bryter ihop eller tänk så... Men vänta lite nu, så löjlig jag är. Nu ska vi inte tänka på det. Vad jag hittar på. När jag gått ut ur mitt rum med min slitna gamla kofta och mina slita träningsskor,  känner jag klumpen igen, hur ska detta gå egentligen? Jag är rädd. Jag skulle haft med någon med mig så jag slapp gå ensam, var min bästa kompis Anna tvungen att resa bort detta året och bara lämna mig ensam? Men jag får väl  klara mig själv denna gången.

Mer kommer jag inte ihåg. När jag reser mig upp känner jag inte igen mig. Det luktar konstigt nästan som avloppsvatten. Mina händer känns kalla och mitt huvud värker. Vad har hänt? Jag minns bara att jag gick ut ur mitt rum på väg till den "mystiska" personen som jag skulle möta. Men nu ligger jag i nån slags skog. Jag reser mig upp och börjar se mig omkring. Helt plötsligt börjar jag känna igen mig, den ruttna dammen, träden, växterna och allt ogräs. Jag är i skolträdgården! Jag fattar ingenting. Jag måste ha svimmat på vägen hit eller något. Jag måste varit så nervös att jag slocknat. Ohh vad jag hatar att jag är blyg, varför ska de vara så. Det skapar bara problem! Men nog om det, vad gör jag här. Jag går fram till dammen och ser mig omkring. Jag ser en gestalt, gestalten sitter inträngd bland några buskar långt inne i mörkret. 

 Jag känner att rädslan tränger sig igenom mig. Jag bestämmer mig för att gå fram och se vem det är. 

När jag kommit lite närmare börjar jag se tydligare, dom slita handskarna, det slitna ansikten, det gråa håret och dom kolsvarta ögonen. Det är trädgårdsmästaren! Jag känner hur mitt ansiktsuttryck ändras från rädsla till förvåning. Är det han som har kallat mig? Det börjar klarna för mig. Om det är han så låter allt rimligt. Jag bestämmer mig för att gå fram och prata med honom för att se om det är han som kallat mig.

Jag får fram ett enkelt hej. Han svarar direkt. - Hej Katie Evergreen, roligt att äntligen få träffa dig.

- Men, men hur kan du mitt namn?

- Jag kan allas namn. Jag har jobbat här länge förstår du.

- Är det du som har kallat mig?

- Ja, det är jag det. 

- Men varför har du kallat mig och hur har du kunnat komma in till mitt rum?

- Ja det är jag som har kallat dig. Hur jag kommit in till ditt rum? Det var enkelt. Jag har ju nyckeln. Ja du vet sen i somras när jag vattnade dina växter.

Precis som jag trodde. Jag började ställa frågor, och han svarade tydligt på allt jag frågade. Nästan som om han redan visste vad jag skulle säga. Till slut berättar han varför han kallat på mig. 

- Jo du förstår Katie, jag har ju tidigare pratat om att jag ska sluta, jo det är så att jag inte helt enkelt klarar av mer. Jag har jobbat här i evigheter och min magi klarar inte av nått mer.

Vänta lite sa han verkligen magi? Vadå magi! Skrek jag. Jag blev förvånad, min röst skar sig igenom mitt huvud. Det stack till. 

- lugna ner dig nu och sluta tramsa Katie. Du vet precis vad jag pratar om.

- Nej! Sluta nu. Sluta ljuga för mig, lägg av! Jag har inget med detta att göra. Jag förstår inte vad du säger och jag har ingen aning om vad du menar! Magi, seriöst magi. Skämtar du med mig jag är inte galen!

- Sluta nu Katie!

Hans röst gick rakt igenom mig. Han flög upp.

- Katie du måste förstå att det jag säger är sant! Jag har valt dig, du ska ta över mitt arbete, du har krafterna Katie, du har krafterna! 

Höll jag på att bli galen eller vaddå? Hörde jag rätt? Detta blev för mycket. Jag satt mig ner bredvid trädgårdsmästaren.

- men, men vad menar du med krafter?

- Du har magiska krafter och du ska ta över mitt arbete. Din mamma var likadan, men jag gissar att du inte har fått reda på det. Du förstår att din mamma gick på denna skolan när jag också jobbade här. En sommar hjälpte hon mig med skolträdgården, som på den tiden var det vackraste jag sett. En dag när hon höll på med sitt arbete här ute fick hon syn på en okänd växt. Jag hade sagt till henne att inte röra sådant som jag inte sagt att hon skulle röra, men hon var så nyfiken att det var svårt för henne att låta bli. Hon plockade växten och tog en tugga och från och med den dagen har din mamma haft magiska krafter precis som jag. 

- men det betyder väl inte att jag behöver ha det. Eller?

- Nej det är sant Katie men jag bara vet att du har det. Jag kan se det på dig.

När jag reser min hand i mörkret ser jag ett sken. Det är så starkt så att det bländar mina ögon. Mitt huvud värker inte längre och jag har förstått allt. Ljuset från min hand bli större och större och omgivningen runt omkring mig försvinner långsamt. Helt plötsligt ser jag inget mer än att trädgårdsmästaren fortfarande sitter bredvid mig. Långsamt hör jag hans röst tränga sig igenom mina öron. Välkommen till den övernaturliga världen Katie, detta är bara början.

 

Små laborationer!

Små laborationer!

NO behåll hättan!

Höstlovscupen

                  

                           

Sammanfattning:

Vi har anordnat en fotbollscup för 120 barn och  60 vuxna.

Till våran cup har vi också anordnat en kiosk där vi nu räknat ihop våra varor och den totala vinsten till det. Vårt mål var att få upp till mer än 7000kr till våran insamling för vårt kommande fotbolls läger som vi har planerat att åka på.

Vi har satt upp en kiosk med olika varor som vi har tyckt varit passande för en sådant tillfälle. Vi har valt praktiska varor som vi sedan räknat ut den totala vinsten på. Vi har gjort upp en tabell med varorna vi valt och sedan med hjälp av att skriva ner inköpspris, försäljnings pris, antalet, vinsten och tillsist den totala vinsten. 

Vi har tyckt att våra varor och priserna som vi satt har varit rimliga, vi har liksom gått ut ifrån hur mycket sånt brukar kosta på cuper och sedan tänkt utifrån det.

När vi räknade ut hur mycket vi till slut hade tjänat på allting vi köpt in räknade vi bara ihop den totala vinsten på allt, och det blev 7987kr alltså klarade vi av vårt mål. Nu kan vi äntligen åka iväg på fotbolls lägret!

Vatten rapporten

Välkomna till min blogg ❤️

Här kommer jag att lägga ut alla mina arbeten!